Tre saker att hålla ögonen på i Spa

gal4

Spa-Francorchamps: en av världens mest berömda racerbanor. I helgen beger sig Joel till den klassiska Grand Prix-anläggningen i de belgiska Ardennerna för första gången i karriären – och jakten på GB3-titeln fortsätter på mytomspunnen mark. Inför helgens tävlingar har vi listat tre saker som får Spa-Francorchamps att stå ut lite extra på kalendern.


1: Vädret

Området runt Spa är känt – eller ökänt – för sitt extrema mikroklimat. Snabba väderomslag hör mer till vanligheterna än undantagen, och det är fullt möjligt att en klarblå himmel plötsligt förbyts mot intensiva skyfall.

De mycket lokala skurarna, i kombination med banans längd på drygt sju kilometer, bäddar för tidvis ytterst speciella förhållanden. Det är inte ovanligt att ena delen av banan är torr samtidigt som den andra badar i floder av vatten, vilket ställer stora krav på anpassningsförmåga och ren överlevnadsinstinkt när förarna tvingas balansera på gränsen av det möjliga – ofta på fel typ av däck. Depåstopp är tillåtna i GB3 men tar horder av tid, långt ifrån de ögonblicksverk vi ser i Formel 1, vilket gör att förarna exempelvis tvingas ligga kvar ute på banan på slicks om ett regnoväder skulle dra in mitt under racet – vilket är mer sannolikt på Spa-Francorchamps än kanske någon annanstans i världen.


2: Kompromissen – fart vs. grepp


Rent inställningsmässigt är Spa-Francorchamps en stor kompromiss. Det finns två vägar att gå: antingen satsar man på hög toppfart längs de långa rakorna i Sektor 1 och Sektor 3, eller så fokuserar man på det mer knixiga partiet i Sektor 2 (se bankarta ovan – Sektor 2 markerad i rött). Med mindre vinge på bilen minskar luftmotståndet, vilket ger högre toppfart på rakorna och en bra tid genom Sektor 1 och 3. Nedsidan är minskad downforce, alltså det aerodynamiska grepp som trycker bilen mot banan i svängarna. Det kostar istället tid genom Sektor 2, där mer vinge är att föredra.

Rent varvtidsmässigt kan man få klockan att stanna på samma tid runt varvet oavsett vilken väg man går, men det finns också andra saker att ta med i beräkningen. Med mindre downforce, och högre toppfart, ökar till exempel chanserna att köra om andra bilar i slutet av den långa Kemmel-rakan under race. Samtidigt ökar risken att bilen ”glider” mer över asfalten genom Sektor 2, vilket snabbare tar död på däcken och därmed istället riskerar att göra dig mer utsatt för attacker från andra.

Att träffa rätt i kompromissen mellan fart och grepp är lättare sagt än gjort och är också individuellt betingat kopplat till körstil och bilens övriga set-up, och blir ett stort fokus för teamen och förarna under fredagens fria träning.


3: Fyrverkerier i Race 3?

Spa-Francorchamps är en bana där det definitivt går att köra om. Detta hänger delvis ihop med den föregående punkten och de olika inriktningar som olika förare väljer att ta, men också med banans karaktär i sig. De långa raksträckorna, framför allt den viktiga fullfartssektionen ut ur La Source, uppför backen genom mytomspunna Eau Rouge och hela vägen längs med Kemmel-rakan, är som klippta och skurna för spektakulära slipstreamingdueller. Detsamma gäller den lika långa passagen ut ur Stavelot-högern och bort genom Blanchimont-svängarna in mot Bus Stop-chikanen, ett annat bra omkörningstillfälle.

Spa är den bästa banan på kalendern när det kommer till omkörningsmöjligheter, vilket öppnar upp för bra racing – inte minst i Race 3. I loppet med omvänd startordning kommer de snabbaste förarna från kvalet att starta sist, och de långsammaste längst fram. Med viktiga mästerskapspoäng på spel inte bara för slutplaceringen i mål, utan också för antalet platser man avancerar, ligger det potentiellt mycket på linjen i helgens sista race – och de snabbaste förarna får troligtvis aldrig en bättre chans att skörda riktigt stora poäng i reverse-grid-heatet än just den här helgen.


Mer information inför besöket i Belgien finns här. Alla helgens tre race går som vanligt att följa LIVE direkt här på www.joelgranfors.com.